Kerala

Nu ar vi framme i Kerala. Resan har gatt bra utan forseningar eller missoden.
Har tyvarr ingen mojlighet att lagga upp foton just nu men det kommer. Kan bara beratta att stranden ar den vackraste jag sett. Som tagen ur en resekatalog. Havet ar gront, sanden vit och nastan folktom.
Livet ar underbart!

This is India

Så är den då här. Vår sista dag i Varanasi som har blivit ett hem för oss. Att säga hej då är avskyvärt. Det gör ont i hela kroppen och det känns som om hjärtat ska brista. Dels för att vi lämnar de människor som ställt upp för oss bakom oss utan att veta om vi någonsin kommer se dem igen. Det gör också ont att lämna resten av gruppen. Dels för att man avundas dem som har en vecka kvar att stanna i Assi men också för att de blivit som familjemedlemmar efter tre månader tilllsammans. Kommer kännas konstigt att komma hem igen och helt plötsligt få ha ett privatliv. Jag saknar mitt privatliv men jag kommer också sakna den gemenskap som vi har haft på Ganga Mahal. Hur man än mår så finns det alltid någon som lyssnar och förstår, alltid någon att ty sig till. Vi fungerar som en familj ihop.
I alla fall. Det är inte meningen att tråka ut med sorgsna tankar. Indien har varit bra för mig på många sätt. Kanske främst för att man får träna på tålamodet som inte brukar vara min starkaste sida. I Indien är det ingenting som fungerar som man tänker sig att det ska. Tid är ett relativt begrepp, men saker och ting har en tendens att alltid ordna sig.
Så i mitt sista blogginägg från Varanasi tänkte jag bjuda på lite bilder från "mitt" Indien:
Man kan inte undvika att se gatubarnen. Oftast kommer de fram och rycker en i ärmen och pekar på munnen. Vi hade fått stränga förhållningsorder om att inte ge pengar till tiggare i Assi eftersom vi då aldrig skulle bli lämnade ifred. Men eftersom detta varit mina sista dagar i staden (för den här gången) så gjorde jag ett undantag. 100 rupies (motsvarande ca 15 SEK) gav mig de största leenden jag sett på dessa ungar. Sen försökte de såklart få mer pengar men när jag sa att jag inte hade mer ryckte de på axlarna och flinade ganska nöjt.

I Indien tuggar man pan. Pan är en sorts tuggtobak som ligger i ett blad som man tuggar på och spottar ut saften. Smaken är väldigt trevlig om än ganska annorlunda för mina västerländska smaklökar. Mindre trevligt är de röda spottloskorna som man ser överallt.

I Indien åker man Ricksha. Antingen cykelricksha eller autoricksha. Det är ett väldigt trevligt färdsätt och man hinner se väldigt mycket av omgivningarna. Minus för trafikoljudet som är öronbedövande. Konstigt nog kommer jag nog sakna det ljudet hemma i Sverige.

I Indien kan man shoppa. Ofats slänger de fram precis allt de äger på golvet så man verkligen ska få en överblick av valmöjligheterna (som ganska ofta är helt hysteriska färgkombinationer, material och mönster). Det måste ta en evighet för butiksinnehavarna att städa iordning efter varje kund....

Grönsaker köps bäst färska från diverse gatustånd för en billig slant.

Shoppinggatan Godowlia är helt hysterisk och inkastare sliter i en direkt man visar sig. Konstigt nog lyckas man ändå alltid samma i precis samma affär som gången innan. Det går nog bra för den affären som har råd med så många inkastare...

I Indien lagar man oftast mat på golvet. Man sitter på golvet och samtalar, man äter på golvet och ibland sover man på golvet. Ska bli svårt att vänja sig vid köksbordet igen....

I Indien går barnen i skolan. De flesta av dem i alla fall. De flesta skolbarn har också små käcka skoluniformer i enhetliga färger. Mycket trevligt.

På Ganga Mahal busar vi som syskon. Min bikini svävade fritt i luften en morgon när jag vaknade. F hade en "blodig" tampong på sitt rum (färgad med diwalifärg) och det senaste i raden hyss råkade grabbarna grus ut för. Gissa vem som var hjärnan bakom den aktionen... :)

Så det här är mitt Indien. Nästa inlägg levereras från sydligare breddgrader. Men det kan dröja ett tag då vi först har en 60 timmar lång tågresa framför oss och sen ett späckat schema på plats i Kerala.

Puss.

Lucia

I Söndags firade vi lucia i Assi. Vi hade tränat lite innan och hade en hel repertoar av sånger vi lussade med. Fint var det i alla fall.

Sjukt mycket folk var det som tittade och vi hamnade i två olika nationella tidningar.

Kvällen avslutades med glögg och pepparkakor på Amer Bhavan. Trevligt med lite svenska smaker i munnen.

Ett läkarbesök

Som jag tidgare nämnt så har min mage varit lite elak ett tag. Vissa dagar har den fungerat utmärkt, andra dagar har den krånglat och andra dagar har den gjort ont. Varje gång man övervägt läkare så har den mirakulöst varit jättebra dagen efter. Att magen krånglar är inte direkt något ovanligt i det här landet, det får man ta. Efter helgens hindiprov (vilka för övrigt verkade gå ganska bra) så har magen känts lite sisådär. Men igår efter sista provet var den tip-top och jag laddade glatt upp för en trevlig kväll i goda vänners lag. När vi kom dit tog det inte mer än en kvart innan magen började krampa. Ca en timme senare hade det fortfarande inte släppt och jag lämnade kalaset med två andra vänner som också kände ett behov av att gå hem.

Jag tog en värktablett och sen lade vi oss och kollade på film. Det hjälpte inte. Magontet satt i hela kvällen och hela natten. Morgonen tillbringades i mindre bekväma positioner (indisk toa) och i sängen. Orkade mig till slut upp för att ringa läkaren och fick en tid i eftermiddags.

En knapp frukost och en obefintlig lunch senare åkte jag iväg. Fick vänta en stund på min tur. Undersökningen bestod i att mäta blodtryck, puls, lyssna på lungor, väga sig och ligga på en brits och bli klämd på magen samtidigt som man svarade på frågor om man hade ont och hur problemen yttrade sig.

Efter undersökningen fick jag sitta på en stol och invänta min dom. Dr. Mishra skriver länge och väl på ett papper och vänder sig sen till mig och förklarar:

"Du måste ta elektrol (vätskeersättning) flytande i 7 dagar, sen dom här tabletterna två gånger om dagen, de här tre gånger om dagen, de här...."

Summa sumarum: Ingen diagnos fick jag men likväl 9 tabletter om dagen i sju dagar + vätskeersättning och värktabletter att ta vid magkramper.

Tänkte börja imorgon för att underlätta doseringen. Ska nog belöna mig med en värktablett sen om kramperna blir värre. Man måste beundra Indisk sjukvård....

Lägg märke till den jättestora medicinpåsen (den rosa) som kommer vara min trogna följeslagare de närmaste sju dagarna...

Indiskt bröllop

Jag ber om ursäkt för den något sena uppdateringen om bröllopet. De senaste dagarna har gått i hindipluggandets och magkrampernas tecken. Bröllopet avklarades med hjälp av Ipren. Vet inte vad jag fått i mig för skumt, men ont har jag haft. Jaja, det verkar vara på väg åt rätt håll nu i alla fall. Annars får jag besöka magdoktor Mishra på måndag.

Åter till bröllopet. Kl 18 skulle vi vara klara. Att göra sig iordning utan varken elektricitet eller minsta droppe vatten var lättare sagt än gjort, men klara blev vi alla fall. Vi kom till festlokalen, som var mer eller mindre öde. Istället blev vi slussade hem till Vijay och placerade i stolar i trädgården. Där var det ingen som tog nån större notis om oss, men vi blev bjudna på frukt och chai, vilket intogs med försiktighet med tanke på mitt magont. Efter ett par timmar började det kännas ganska segt att bara sitta där och glo. Men då var det tydligen dags att gå tillbaka till festlokalen för att välsigna brudparet. Bruden var jätteung och såg helt förstörd ut. Äktenskapet är arrangerat och i och med bröllopet rycks hon bort från hela sin familj. Inte konstigt att honvar ledsen. Hon var näst intill apatisk och vi övervägde om hon kanske var drogad. Enligt brudgummen är hon 22 men det är svårt att tro när man tittar på henne. Som tur är får hon en väldigt snäll man. Vijay är definitivt en av de bästa personer jag träffat här i Indien och jag hoppas de blir lyckliga när chocken efter bröllopet väl lagt sig. Efter att de mottagit välsignelser så började det dansas hysteriskt på dansgolvet (av enbart män som brukligt är i det här landet). Efter ett tag var det äntligen dags för mat. Ingen självplock eller självservering här inte. Som vanligt blir maten upplassad, men jag lyckades hålla portionerna ganska rimliga ändå. Efter maten var det godkänt att smita hemåt för att börja plugga hindi och ta ikapp vad jag missat på grund av mitt skolk.

Dagarna efter bröllopet har kretsat runt hindiproven. Imorse hade vi prov på ett kapitel som vi fått två dagar på oss att lära in. En lärare från Uppsala var den som höll i den biten. Det var jättesvårt eftersom han inte hade någon som helst aning om våra förkunskaper. Som tur var så var Virendra med och hjälpte till så gott han kunde. På eftermiddagen var det ett skriftligt prov som kändes ganska bra efteråt. Nu är det bara ett muntligt kvar imorgon bitti med Virendra så nu ska jag sätta mig och öva dialoger.

Wish me luck!

Brudparet. De ser inte särskilt lyckliga ut, brudgummen var fruktansvärt nervös och bruden djupt olycklig. Mina varmaste lyckönskningar till dom i alla fall.

Utan ström, utan vatten, med förkylning i kroppen och kramp i magen. Lyckades sisådär ändå tycker jag ;)

Skolk

Idag har jag skolkat från Hindin. Pluggade hela förmiddagen men sen tog det stopp. Är förkyld och tät i hela huvudet, har dessutom ont i magen. Ingen bra början på dagen, som jag för övrigt sett fram emot jättelänge eftersom det är idag vi ska på bröllop. Så jag fattade beslutet att skippa Hindin för att få vila en stund och kanske orka med kvällen istället. Mår lite bättre för tillfället, men det är ett par timmar kvar innan vi ska iväg och allt kan hända (som det oftast gör i det här landet).

Om mitt skolk betalade sig bra uppdaterar jag med bilder från bröllopet imorgon när jag tar en paus från allt hindiplugg jag måste ta igen....

Kram

Råplugg

Nu är det råplugg som gäller!! Jag är visserligen klar med mitt fältarbete, men jag har en del böcker som jag måste gå igenom så jag kan lämna tillbaka dem innan jag åker söderut (om mindre än två veckor...). Men för tillfället så är det Hindi som får går före allting annat. Två prov är inplanerade till helgen, både skriftligt och muntligt. Jag försöker plugga överallt: i allrummet, på taket, på kaféer, i samspråk med andra och tyst för mig själv. Vissa fraser sitter som berget, men när de ska fram så blir det frontalkrock i hjärnan och något helt annat kommer ut. Meningsuppbyggnaden är väldigt annorlunda, och det nya alfabetet är skitsvårt eftersom det finns kanske fyra olika tecken för ljud som är snarlika varandra och det är näst intill omöjligt att urskilja vilket av dem det är.

Till råga på allt är det folk från Uppsala universitet som ska närvara under våra prov och jag antar att de vill veta lite vad vi lärt oss eftersom det är via Uppsala vi fått möjligheten att läsa Hindi.

I övrigt är det mycket fester nu. Ikväll har vi bjudit in ett gäng Göteborgare att äta middag med oss i vårt hem. Imorgon är det dags för bröllop, nästa vecka födelsedagskalas och säkert någon avskedsfest innan vi åker. Och så får vi ju inte glömma luciatåget vi ska gå i Assi som vi tränar (någorlunda flitigt) inför.

Jag känner mig inte redo för att åka härifrån än. Vart tog tiden vägen?

Såhär ser det ut när jag pluggar på taket :P

Närkontakt

Igår var jag med om en traumatisk upplevelse. Efter lunch, innan hindin, så var vi på taket och slappade lite, vilket vi gör med jämna mellanrum. När vi satt där som bäst så kommer det två apor. Jag blev genast rädd och kände paniken stiga i kroppen. Tydligen var det bara jag som tyckte det var läskigt då jag blev lugnad med kommentaren: "Det är ingen fara, ta det lugnt och titta dem inte i ögonen". Jag tyckte det var dags att gå. Motsvaret blev: "Nej, nu sitter vi kvar, det är lugnt".

När aporna började grymt-morra och hoppade upp på bordet där vi satt bestämde jag att det var dags att gå och fick äntligen medhåll. När jag reste mig upp (väldigt försiktigt) griper apan tag i min tröja. Jag får panik. "Ta det lugnt, det är inte farligt". Jag lugnar ner mig lite och fortsätter långsamt mot dörren...

Då griper den tag i mig igen. Jag fick väldigt bråttom in. Min puls gick på maxfart och jag hade en hjärtklappning som bara dånade i huvudet. Jag var så rädd och skakade så mycket i kroppen att jag inte kunde gå ner för trappan. Var tvungen att sätta mig ner i flera minuter och vänta på att hjärtat skulle lugna sig så att jag kunde gå ner utan att ramla.

Två saker har jag lärt mig av denna traumatiska upplevelse:

1. Apor är ondskefulla varelser.

2. Om någon erbjuder sig att vara en mänsklig sköld mellan dig och aporna, så är det en fördel om skölden sätter sig mellan dig och aporna!

En Shopaholics bekännelser....

De flesta verkar tro att jag är i Indien för att plugga. Detta stämmer inte. Jag är här för att shoppa, shoppa och åter shoppa. Allt är galet billigt och det finns hysteriskt roliga saker och massor av vackra saker. Igår inhandlades 2 otroligt vackra överkast i tunt bomullstyg med typisk indisk design. Detta för fyndpriset av ca 30 kr per set (med kuddfodral). Och jag har ju redan ett överkast hemma som jag aldrig vill byta ut....

Idag har det inhandlats 3 filtar och en varm sjal för nu kommer kylan. Dessa nyttosaker kostar också ca 30 kr styck så man har råd att köpa många.... Men kommer man verkligen behöva 3 filtar??

Skämt åsido, jag är här för att skriva en uppsats. Min fältstudie är klar, den saknar bara ett par kompletteringar. Jag har hittat en hög med böcker att läsa och planerar att besöka diverse bokhandlar under veckan. Är så gott som klar med seminarieserien, har bara en utflykt kvar att skriva om. Hindin har slutprov den 5 & 8 december så nu är det bara att repetera. Men man behöver bryta av studierna ibland med lite nöjen. Man kan inte fika varje dag för det är inte bra för tänderna (eller figuren för den delen), man kan inte gå och ta en öl hur som helst eftersom man måste åka till andra änden av stan. Shopping är nästan det enda som återstår vilket som sagt är ett väldigt billigt nöje i det här landet :)

Kommer lägga upp lite bilder på mina fynd inom de närmaste dagarna ifall det är någon som skulle vilja ha något medköpt. Blir lite dyrare med porto givetvis, men det är fortfarande överkomligt ;)

Veckan har varit seg och mest ägnats åt studier (och inte shopping som jag kanske gav sken av i början av inlägget) därav förseningen av uppdatering. Det är svårt att blogga när man inte har något intressant att berätta. Igår avslutades som sagt min fätstudie. Detta firades med lite shopping.... :P

På kvällen var det dags för födelsedagsfirande av två i gruppen. Ena födelsedagsbarnet stod för både matlagning och musikquiz. Mycket uppskattat. Till middag åt vi pasta och grönsaker, och lyxade till det med toast med hemmagjort vitlökssmör. Himmelskt gott:

Såhär såg det ut i köket under förberedelserna. Tur att det är gasspis då strömmen kom och gick lite som den ville under eftermiddagen och kvällen (som vanligt i Indien)

Är man på kalas får man bjuda till och vara lite extra fin. Är medveten om att det inte är det mest smickrande kortet på mig, men vill gärna visa min fina skräddarsydda silkespanjabi :)

Såhär fint var det dukat innan frosserierna började...

Efter maten var det musikquiz. Mitt lag förlorade första omgången och kom näst sist på andra. Jag var visserligen nöjd ändå, men nästa gång vill jag vara med i Pias lag. Grymmare musikquizare får man nästan leta efter ;)

Förmiddagen har tillbringats på tibetansk (eller om det var nepalsk) marknad där man sålde vinterkläder, filtar och sjalar. Allt för att rusta indierna inför den stundande kylan...

Det var en ganska trevlig marknad om än lite liten. Varm kommer jag hålla mig i alla fall :)

Cykelricksha är alltid trevligt att åka. Vi åkte dock autoricksha som är snäppet varmare :)

Bodhgaya

De senaste två dagarna har tillbringats i Bodhgaya, platsen för Buddhas upplysning. Kl 07.00 i fredags gick bilen. Sex timmar senare var vi framme. Jag kan inte säga så mycket om bilresan eftersom jag sov i stort sett hela vägen.... Vi tog in på första bästa hotell, käkade en väldigt seeeg lunch och sen var det dags att titta på tempel.

Första anhalten var Mahabodhi. Templet som står på den plats där Buddha nådde upplysning. Ni vet, där han satt och mediterade under ett bodhiträd. Just det trädet finns inte kvar, men på exakts samma plats växer ett bodhiträd som är ättling i rakt nedstigande led från det första trädet (enligt Lonely Planet).

Såna här munkar var det självklart överallt. Just dessa satt och lyssnade på det mantra som framfördes av tjugo andra likadana munkar.

Här står jag under det berömda bodhiträdet. Nådde dock ingen upplysning.... :)

Vi tillbringade en hel del i tid i templet och omgivande meditationspark. Väldigt trevlig och mysig plats. Detta gjorde att resten av tempelbesöken hastades igenom: ett Kinesiskt, ett Japanskt och ett Thaitempel. Detta gjorde dock inte så mycket eftersom huvudattraktionen var Mahabodhitemplet :)

Gigantisk Buddhastaty som var vårt första mål på lördagsmorgonen.

Lördagen tillbringades till största delen i en bil. Först åkte vi ett par timmar för att ta oss till det bergsområde där Buddha levde en del av sitt liv i askes. Där fick vi klättra runt bland klipporna och besöka sex av de nio grottor där han bott. Inga ormar såg vi, men väl en arg apa, massa militärer och en fladdermus :)

Här är ingången till en av grottorna. Grinden är till för att hålla luffare och vandaler ute...

Här är en liten del av omgivande natur. Torrt landskap med massa klippor och små berg.

Militären hade nåt träningscamp eller liknande där så det var militärer överallt. Efter några timmars klättrande och världens minsta kopp chai var det dags för åtta timmars bilresa hem. Sov inte hela resan... men det var inte långt undan :) Vid 21-tiden kom vi hem och då orkade vi inte hitta på så mycket. Vilket var lite synd då det pågick en festival på ghaten med musik och dansframträdanden. Kollade lite från taket innan läggdags istället.

Idag är det pokerturnering hela dagen. Men det är faktiskt söndag idag och då får man vara ledig från studierna :P

Missa inte inlägget nedan om veckans övriga eskapader! :)

Indisk frukost, barnkalas och bio

I onsdags ville vår ricksha-vän Vijay bjuda på frukost. Jag och tre andra frukostsugna hoppade in i hans ricksha och åkte till ett gatustånd en bra bit från Assi. Där fick vi bröd, grönsaksröra och några orangea sötsliskiga saker. Bortsett från sockerchocken var det en mycket god frukost, om än lite väl kryddig för så tidigt på morgonen.... :)

Senare på eftermiddagen var vi inbjudna på barnkalas på vår favoritrestaurang. Det var en hysterisk upplevelse. Massa indiska människor, två turister och vi. Först fick vi en jättegod grönsakssoppa, sen tårta och sen blev vi sjasade till buffén där massor av mat lades upp på våra tallrikar. Väldigt gott var det men en mycket annorlunda upplevelse. Indiskt kösystem går till så att alla vill fram samtidigt och tränger sig på exakt samma ställe som alla andra. Så kvinnan som sjasat mig till kön från första början kom och knuffade mig i riktning mot restaurangägaren som glatt tog min tallrik och började lasta. Jag tror de tyckte det var ganska kul att vi kom så många. Dock orkade vi inte stanna så länge för det var väldigt varmt och väldigt hysteriskt :)

Här är Videka, det vackra födelsedagsbarnet som fyllde ett. Killen är vår favoritkypare som håller koll på alla våra krångliga specialbeställningar :)

Här är delar av köket. Dagen till ära spelade de hög musik och dansade i brödbaket :)

Torsdagen pluggades det. Inte så mycket som det var tänkt, men ändå :) Kvällen spenderades på en biosalong i andra änden av stan. Vi såg Alladin - Bollywoodvarianten. En trevlig film med lite humor i. Mest humor var det dock i översättningarna från vår indiske vän. Han kom med självklara förklaringar på vad det var som hände i filmen. T.ex: "Han är ond och vill ha all makt över anden" (om den uppenbart onde cirkusdirektören som strävat hela sitt liv efter att få makten över lampan....). "Anden tycker väldigt bra om Aladdin och vill hjälpa honom mot de onda" (efter att anden och Aladdin kramats och de i nästa sekvens börjar planera för att stoppa de onda...)

Efter filmen var det läggdags. Man måste ju vara pigg när man ska äta frukost 06.00 och åka till Bodhgaya :)

Skolbesök och farmbesök

I lördags blev mina fältstudier inställda pga ett val, så istället följde jag med ut till en skola som är ett projekt för oberörbara barn. Dessa barn är de mest lågkastade och är mer eller mindre utstötta ur samhället. Skolan de går i erbjuder utbildning till en viss grad då det inte finns mycket resurser att tillgå och barnen blir ofta tagna ur skolan för att kunna hjälpa familjen att tjäna pengar. Trots tragiska livsöden så är barnen helt underbara och leker glatt med oss besökare. I början var de jätteblyga men när det var dags för lekstund tinade stämningen upp och barnen var idel leenden. Sen hjälpte det kanske till att vi hade med oss frukt, kex och badmintonbollar till barnen.
En trevlig dag var det och barnen är otroligt söta:

Söndagen tillbringades vid en poolkant och avslutades med middag hos en man som vi lärt känna på detta hotell. Underbart god sydindisk mat som var extra stark för vår skull :) Sen blev ju inte maten direkt äcklig av rödvinet som vi lyxade till det med....

Gårdagen tillbringades på en farm mitt ute i ingenstans. Kändes det som i alla fall efter en bilresa på 2-3 timmar. Vi var inbjudna dit av en av de professorer som föreläst för oss om indisk filosofi. På farmen odlade man bl.a ris, mango, chili, sockerrör, tomater, potatis och en del andra grönsaker.

Till höger står den gamle professorn och till vänster om honom några av de människor som jobbar på farmen. Denna dag höll de på att separera ris, eller vad man nu ska kalla det :)

Professorn bjöd på en guidad tur runt ägorna, lunch och en demonstration i hur man äter sockerrör: Man skalar dem med tänderna, tuggar på röret och suger i sig saften, den del man tuggat på spottar man ut när man sugit i sig saften. Man lär sig något nytt och nödvändigt varje dag här nere. Hihi

Efter lunchen guidade han oss iväg upp i bergen för att titta på några fossilerade stenformationer som var ett mystiskt fenomen och de lärde tvista om huruvida dessa fossil från början varit träd eller djur. Väldigt intressant men det blev ganska segt eftersom det tog lång tid att åka dit och gjorde därmed vår hemresa sjukt lång.

Sist men inte minst bjuder jag på en bild från förra veckan när jag var på en indisk skönhetssalong och fick ögonbrynen plockade med tråd för ca 2,50 SEK. Det gjorde jätteont och var verkligen inte värt det. Tyckte jag då... Men nu när ögonbrynen glömt hur ont det gjorde så kan jag faktiskt tänka mig att göra det igen. Det är väldigt bekvämt att inte behöva plocka dem själv....

I övrigt börjar jag känna mig klar med min fältstudie, nu är det bara dags att börja skriva och transkribera. Ett mastigt jobb men definitivt den lättare delen av arbetet :)

Devdiwali och ytterligare ett dopp i Ganga-ji

Igår var det dewdiwali, gudarnas nyår. Dagen började osm vilken dag som helst förutom att det var ovanligt mycket folk på ghaten och i floden. På kvällen däremot så tändes tusentals ljus längs ghaterna. Tydligen är det här mestadels för turisterna men det var ändå väldigt vackert och mysigt. Vi satt på taket på en stor båt och gled nedströms för att se alla ljus. I början var det lite skakigt för det kändes som om båten skulle kantra, men efter ett tag kände vi oss lika trygga som vanligt :)
Såhär vackert var det:

Idag hade jag bestämt att vi skulle bada i Ganges på förmidadgen. Fem tappra själar var vi som satte oss i en båt och åkte över till andra sidan.

Vattnet var varmt och skönt och på andra sidan fanns det sandbotten istället för den lera som jag badade i härom morgonen. Det var väldigt kul att bada:

Och så här nöjd var jag efteråt:

Nu är det snart dags för dagens hindilektion och sen är det dags för ett besök hos silkeshandlaren Shakil :) Billiga sjalar gillar vi!

Hysteriska observationer och morgondopp

Igår började jag mina observationer. En helt hysterisk upplevelse! Jag blev runtslussad till en massa olika klasser och fick titta på en del lektioner vilket var helt ok. På rasten satte jag mig på en bänk och så kom det fram en liten tjej och frågade om hon kunde få min autograf. Jag tyckte det var lite konstigt men gav henne glatt en. Helt plötsligt står det ca 100 ungar runt mig med papper och penna och vill också ha. Jag börjar skriva för glatta livet fram tills det kommer lärare och ordningselever som kommer och sjasar bort massan. Sen fick jag följa med på en ny lektion och när eleverna börjat jobba kom läraren fram och frågade efter en autograf hon också. Väldigt underlig upplevelse. Dagen fortsatte på samma tema med en massa rännande och sjungande barn som ville visa upp sina engelska barnramsor för mig.

Men det var inte så dagen började för mig... Halv sex imorse var jag och två andra tjejer uppe för att möta upp en indisk kvinna som tog oss med ner till Ganga-ji för ett morgondopp. Det var uppfriskande, lerigt och kallt. Jag doppade mig fem gånger (man ska antingen göra fem eller elva men jag tog det säkra före det osäkra). Sen duschade jag varmt och gick och la mig och sov igen :)
Tyvärr var det så mörkt när vi var iväg att jag inte lyckades få några bilder (får bli ett dagsdopp någon dag istället). Så idag bjuder jag på lite bilder från omgivningen istället:

Vävare in action.

En lerman på ghaten.

A good name for a ghat?

Matförgiftning

I Söndags var vi ute och letade efer en tibetansk marknad (som inte hade öppnat än). Vi blev hungriga. Vi stannade för lunch på ett ställe där vi inte varit innan. Maten var sådär.
Söndag kväll var jag lite dålig men reagerade inte på det, det händer titt som tätt i det här landet.
Vid halv sex på morgonen vaknade jag och mådde lite dåligt men var fortfarande inställd på att göra min fältstudie. Men eftersom jag fick fortsätta springa ca var tionde minut fick jag ringa och ställa in det. Vilket var tur för efter det började jag kräkas också.
Som tur är hade jag en vän som tvingade iväg mig till läkaren. Där blev jag ännu sämre och var yr och svimfärdig. Han konstaterade att jag hade matförgiftning och kraftig uttorkning och rekommenderade mig att bli inlagd. Vi åkte till ett större sjukhus och där blev jag ännu sämre och var i så dåligt skick så jag inte ens klarade av att skriva in mig själv. Jag fick ligga på en bår och låta mina vänner sköta inskrivningen. Så vid tretiden på måndag eftermiddag blev jag inlagd med dropp och en massa mediciner intravenöst.
Där har jag tillbringat de senaste dagarna och blev utskriven sent igår eftermiddag.
Jag hade ett jättelyxigt rum med AC, platt-tv, stor soffa, extrasäng och en massa frukt. Nästan varje person som jag lärt känna i det här landet har hälsat på mig och jag har haft minst två personer hos mig dygnet runt. Vilket har varit väldigt skönt eftersom jag varit väldigt klen och sovit nästan hela tiden jag varit där. Så de som stannade har vakat över mig och hållit koll på mina dropp och mediciner. Jag är dem evigt tacksam för detta.

I nuläget mår jag bra men är lite yr och matt. Jag har fått fem tabletter som jag ska ta dagligen i fem dagar och jag får inte äta stark mat (vilket jag inte är direkt sugen på heller....)



Såhär såg jag ut större delen av vistelsen.


Min droppnål som jag hade i i dryga 50 timmar. Är väldigt öm fortfarande efter denna.

En del av mitt lyxiga rum.


Mitt fina fruktbord, fast det här är ingenting jämfört med hur det såg ut efter alla besök eftersom alla besökare hade med sig bananer eller clementiner. Jag fick också en bild av gudinnan Lakshmi som har vakat över mig :) och lite tidningar att bläddra i.

Så nu har ni fått en liten uppdatering om de senaste dagarna. Idag ska jag vila och när jag orkar ska jag försöka påbörja min fältstudie i ett lugnare tempo.

Tur att man har en heltäckande försäkring, för det här rummet hade nog inte varit billigt att bo i i två dygn.

Bandhya Chal, Sarnath och Daala Chath

Igår var vi på utflykt till Bandhya Chal, ett tempelområde som ligger ca 2,5 timmar härifrån. Först var det helt galet. Vi var ca 10 stycken som ställde oss i en helt hysterisk kö för att gå in i ett tempel. Efter ett tag var vi bara 2 kvar eftersom de andra kommit in och en massa indier hade trängt sig före oss. Folk skrek och slogs och knödde och var allmänt påträngande. Precis när vi kom fram stängde de dörrarna och sa att templet skulle vara stängt i 2 timmar. Vi trodde först inte på dom utan stod kvar. Men sen kom en vakt och sa till oss att vi skulle gå ur kön, så vi gick och letade reda på vår grupp som gått ut på andra sidan. Vi hade kvar våra blommor som vi skulle offra så vår fixare pratade med en beväpnad vakt som eskorterade oss in bakvägen så vi kunde lämna blommorna och få våra prickar i pannan. Helt oväntat besök och helt hysteriskt mycket folk, men kul med specialbehandling...

Efter detta tempel besökte vi sedan en mängd tempel med lite lugnare stämning. Nedan får ni se lite bilder från några av templen:

Den galna kön där folk trängdes för kung och fosterland.

En spökutdrivare.

En ny sorts apor med långa svansar och svarta händer och fötter som huserade utanför ett tempel.

Idag tillbringades förmiddagen i Sarnath. Sarnath är berömt för att det var där Buddha hade sin första undervisning. Där finns också ett stort antal tempel och några stupor uppresta till detta minne. Vi hann med 5-6 tempel och ett museibesök innan vi åkte hem för lunch.

Ett axplock av alla bilder:

Stupa nr 1 till minne av undervisningen.

Detta huvud ska fästas på kroppen nedan. Men det kommer nog dröja ett antal år för det var bara tre personer som arbetade på statyn, utan moderna hjälpmedel. De hissade upp materialet med hjälp av ett rep...

Ett av alla tempel vi såg.

Efter lunch gick jag till ett café där jag intog en cheesecake och en caffelatte medan jag förberedde mig inför handledarmöte. D.v.s. jag skrev rent intervjufrågor, kollade upp begrepp, justerade min disposition m.m.

När jag kom hem ringde jag ett snabbt samtal min indiske handledare och gjorde upp om att jag ska påbörja min fältstudie på måndag :) Tur att samtalet gick snabbt för några av mina kära gruppkamrater hade spontant bokat en båttur för att titta på Daala Chath festivalen som pågick. Självklart ville jag med och hoppade över yogan idag också (ajajaj måste börja röra på mig igen, maten är för god här).

Daala Chath är en festival där kvinnorna fastar och tillber solen. Idag skulle de bada i Ganges i solnedgången och deras familjer var med för att fira vid strandkanten (läs ghaten). Det var sjukt mycket folk och vi åkte ända ner till den första ghaten i Varanasi (vi bor på den 79:e) så det var en lång båtresa. Men väl värd de slantar vi betalade :)

Solnedgång över Varanasi.

Kvällen avslutades med en underbar middag på Shiva (favoritrestaurangen). En riktigt bra dag! Imorgon ska jag ha hindilektion och handledarmöte. Ingen vilodag här inte :)