Indiskt bröllop

Jag ber om ursäkt för den något sena uppdateringen om bröllopet. De senaste dagarna har gått i hindipluggandets och magkrampernas tecken. Bröllopet avklarades med hjälp av Ipren. Vet inte vad jag fått i mig för skumt, men ont har jag haft. Jaja, det verkar vara på väg åt rätt håll nu i alla fall. Annars får jag besöka magdoktor Mishra på måndag.

Åter till bröllopet. Kl 18 skulle vi vara klara. Att göra sig iordning utan varken elektricitet eller minsta droppe vatten var lättare sagt än gjort, men klara blev vi alla fall. Vi kom till festlokalen, som var mer eller mindre öde. Istället blev vi slussade hem till Vijay och placerade i stolar i trädgården. Där var det ingen som tog nån större notis om oss, men vi blev bjudna på frukt och chai, vilket intogs med försiktighet med tanke på mitt magont. Efter ett par timmar började det kännas ganska segt att bara sitta där och glo. Men då var det tydligen dags att gå tillbaka till festlokalen för att välsigna brudparet. Bruden var jätteung och såg helt förstörd ut. Äktenskapet är arrangerat och i och med bröllopet rycks hon bort från hela sin familj. Inte konstigt att honvar ledsen. Hon var näst intill apatisk och vi övervägde om hon kanske var drogad. Enligt brudgummen är hon 22 men det är svårt att tro när man tittar på henne. Som tur är får hon en väldigt snäll man. Vijay är definitivt en av de bästa personer jag träffat här i Indien och jag hoppas de blir lyckliga när chocken efter bröllopet väl lagt sig. Efter att de mottagit välsignelser så började det dansas hysteriskt på dansgolvet (av enbart män som brukligt är i det här landet). Efter ett tag var det äntligen dags för mat. Ingen självplock eller självservering här inte. Som vanligt blir maten upplassad, men jag lyckades hålla portionerna ganska rimliga ändå. Efter maten var det godkänt att smita hemåt för att börja plugga hindi och ta ikapp vad jag missat på grund av mitt skolk.

Dagarna efter bröllopet har kretsat runt hindiproven. Imorse hade vi prov på ett kapitel som vi fått två dagar på oss att lära in. En lärare från Uppsala var den som höll i den biten. Det var jättesvårt eftersom han inte hade någon som helst aning om våra förkunskaper. Som tur var så var Virendra med och hjälpte till så gott han kunde. På eftermiddagen var det ett skriftligt prov som kändes ganska bra efteråt. Nu är det bara ett muntligt kvar imorgon bitti med Virendra så nu ska jag sätta mig och öva dialoger.

Wish me luck!

Brudparet. De ser inte särskilt lyckliga ut, brudgummen var fruktansvärt nervös och bruden djupt olycklig. Mina varmaste lyckönskningar till dom i alla fall.

Utan ström, utan vatten, med förkylning i kroppen och kramp i magen. Lyckades sisådär ändå tycker jag ;)