Nerver

Jag tror jag börjar få resfeber. Eller något liknande. Jag är egentligen inte så nervös för själva resan, snarare allt som ska fixas runt omkring: Hinna klart med mina studier, få besked om sommarens studier, lämna över jobbet till rätt personer, lära dessa personer hur olika system fungerar, ta reda på hur betygssättning och bedömning ska göras. Det känns som om det är mycket pyssel fram tills avresedatum. Det stressar mig lite.

Dessutom har jag skickat in ett manus till ett förlag. Jag har nerverna på utsidan när det gäller det. Varje gång posten kommer hoppar jag högt. Varje gång mail-appen i telefonen visar ett nytt meddelande får jag högre puls.

I den här takten kommer jag vara ett nervvrak innan det är dags att börja packa.

Living the dream?

Ja, det är ju alltså namnet på den här bloggen.
När jag åkte till Indien för fyra och ett halvt år sen så kändes det logiskt att döpa bloggen till det, det var ju faktiskt en dröm som gick i uppfyllelse. Indien alltså.
Så nu har jag återupplivat den här bloggen. Med nya drömmar antar jag att man kan säga. För nu ska jag till Luxemburg.
Men det betyder inte att mitt liv de senaste fyra åren på min nya hemmaplan varit utan drömmar. Absolut inte. Men jag antar att de drömmarna kanske inte skulle vara intressanta att läsa om, inte lika exotiska.
Men varför inte? Drömmar är ju meningen att de ska vara personliga och kanske därmed också exotiska eftersom man delar dem med ett fåtal men inte med alla.
Så jag tänkte jag skulle dela med mig av en dröm jag haft de senaste åren men inte riktigt vågat hoppas på.... Jag vill bli författare. Jag har alltid älskat att läsa och skriva men kanske mest för min egen del. Men så för två år sen så föddes en idé. Den idén har nu blivit nerskriven på papper och jag hoppas på att den en vacker dag ska hitta hem och bli en bok. En barnbok. Några av mina närmaste har fått läsa den och det har gett mig såpass mycket mod att jag nu vågat skicka den till ett förlag.
Under tiden den skrevs så föddes några nya idéer om en uppföljare. Men det är inte dem jag vill berätta om nu.
En vän till mig går igenom en tuff tid nu. Jag insåg nog inte hur allvarligt det var förrän jag läste hennes blogg där hon lämnar ut sig helt och hållet för omvärlden, delar sin oro och sina förhoppningar. Det gör mig ledsen att hon ska behöva känna så. Men när jag läste hennes blogg så tog en ny berättelse form i mitt huvud. Jag vet inte om det är rätt eller fel att göra så men för mig kändes det skönt att få skriva den sagan. Jag hoppas att den kanske på något sätt tar udden av saker. Jag har i alla fall fått ner den också på papper och samlar nu lite mod för att dela med mig av den. Förhoppningsvis så vågar jag det inom en snar framtid.

Troll i bokningen

Så priserna på flygbiljetterna ökar för varje dag jag går in och kollar. Hittade en billig från Oslo med billigt tåg och fixade övernattning. När jag skulle boka fanns inte biljetten kvar. Så nu tänkte jag att jag kunde kolla lördagen också, lite dyrare men sparar in pengar på övernattning i Lux innan jag får komma in i lägenheten. Så kollar med Oslo om det funkar och det gör det, till ett ok pris. Hittar billigt boende på flygplatsen i Lux som kompenserar för den lite dyrare flygbiljetten. Nu saknas bara en lika billig tågbiljett till Oslo som den dagen innan, men nu funkar inte SJ:s hemsida. Typiskt!

Om jag var vidskeplig skulle jag tro att universum motarbetade den här resan. Tur att jag inte är det!

I övrigt har jag fått en tid till sjukgymnast för knät, kört tre TABATA-pass hemma på vardagsrumsgolvet den här veckan samt skickat in min bok till ett förlag. Så håll tummarna nu för att Vilsen hittar hem ;)