Overkligt

Det är så det känns. Om ca 40 minuter lämnar jag Karlstad bakom mig. På måndag ska jag till EU-kommissionens översättaravdelning. Lilla jag. I EU.

Men väskan är packad, biljetten utskriven och de senaste veckorna har rusat förbi. Nästa gång jag uppdaterar så är det från Luxemburg.

På återseende.

Det är de små sakerna som gör det

Jag känner mig ofantligt nöjd och ganska harmonisk. Egentligen är det bara småsaker som hänt, men sammantaget så ger de mig väldigt mycket lugn och tillförsikt.
- Jag har sålt bilen. Inte för en förmögenhet, men jag slapp i alla fall betala för att få den bortforslad
- Jag har träffat många av mina vänner under veckan, varit på afterwork, orienterat, ätit glass och solat
- Jag har sprungit (hrm hrm läs joggat) runt Gubbholmen. Min första kilometer på månader!
- Jag börjar få koll på jobbet
- Jag är snart klar med min sista inlämningsuppgift för terminen

Nu ska jag bara ta mig igenom 12 dagar av packning, upp-packning, ompackning, tvättning, jobb och förberedelser. Luxemburg, snart ses vi!

Motgång

Så jag har kört på några gupp i vägen. Som tur är inga som hindrar min nu ganska efterlängtade resa till Luxemburg, men några som försvårar min överlevnad när jag kommer hem. Jag fick besked från CSN om att jag skulle få studielån för min sommarkurs = bra! men jag kom inte in på kursen = dåligt. Min bil har pajat och är nu redo för skroten vilket innebär ingen mer försäkring/bensin/skatt/besiktning/däckbyte = bra! men ingen bil att köra runt i = dåligt.

Nu väntar jag på att få besked om att min barnbok blir utgiven, att jag får sommarjobb (har bara sökt ett men ändå), kommer in på kursen (om 495 personer tackar nej) eller att jag får en oväntad trissvinst eller liknande. Så nu håller vi tummarna!

Over and out.