fredag 27 november 2009

Närkontakt

Igår var jag med om en traumatisk upplevelse. Efter lunch, innan hindin, så var vi på taket och slappade lite, vilket vi gör med jämna mellanrum. När vi satt där som bäst så kommer det två apor. Jag blev genast rädd och kände paniken stiga i kroppen. Tydligen var det bara jag som tyckte det var läskigt då jag blev lugnad med kommentaren: "Det är ingen fara, ta det lugnt och titta dem inte i ögonen". Jag tyckte det var dags att gå. Motsvaret blev: "Nej, nu sitter vi kvar, det är lugnt".
När aporna började grymt-morra och hoppade upp på bordet där vi satt bestämde jag att det var dags att gå och fick äntligen medhåll. När jag reste mig upp (väldigt försiktigt) griper apan tag i min tröja. Jag får panik. "Ta det lugnt, det är inte farligt". Jag lugnar ner mig lite och fortsätter långsamt mot dörren...
Då griper den tag i mig igen. Jag fick väldigt bråttom in. Min puls gick på maxfart och jag hade en hjärtklappning som bara dånade i huvudet. Jag var så rädd och skakade så mycket i kroppen att jag inte kunde gå ner för trappan. Var tvungen att sätta mig ner i flera minuter och vänta på att hjärtat skulle lugna sig så att jag kunde gå ner utan att ramla.
Två saker har jag lärt mig av denna traumatiska upplevelse:

1. Apor är ondskefulla varelser.

2. Om någon erbjuder sig att vara en mänsklig sköld mellan dig och aporna, så är det en fördel om skölden sätter sig mellan dig och aporna!



4 kommentarer:

  1. Usch. Alla djur som inte har koppel är satans skapelser :((

    SvaraRadera
  2. Hu va otäckt...tur att det gick bra men förstår din panik....kram gumman

    SvaraRadera
  3. Läskigt hörru! :(

    Det var jätteroligt att få höra din röst igår! :) Blev nästan lite ledsen i ögat av saknad. Hoppas allt är bra. Puss.

    SvaraRadera
  4. Uuuhhh....det lät verkligen inget vidare. Tur att vi inte har sånna där hemska saker i Sverige. Skönt att det gick bra iaf!

    Har ni det bra annars?

    Saknar dig otroligt mycket här hemma just nu. Behöver dig för att lysa upp höstmörkret lite....

    Men hoppas ni har det gott iaf.

    Puss å kram //Louise

    SvaraRadera