På svensk mark

Så är man då hemma igen. Flyget från Delhi var 13 timmar försenat och ingen information om anslutningsflyg fanns att få förrän på plats i Amsterdam. Tur hade vi ändå och landade i Sverige ett halvt dygn senare än beräknat. Resan var tröttande och jetlagen svårslagen (blev nog förvärrad av natten som fick tillbringas på ett hårt stengolv i terminalen).

Solbrännan bleknade redan på planet och den friska utvilade nunan blev förstörd av jetlagen. Åtta kilo lättare blev man, men å andra sidan dras jag fortfarande av sviter efter någon form av parasit eller maginfektion. Känns som om kroppen tror den är kvar i Indien.

Jobb och skola väntar, hann inte mer än halvvägs till Grums innan jobbsituationen gjorde sig påmind. Verkar inte som om jag behöver oroa mig över den. Jobb är på gång. Skola blir det också i vår eftersom jag varit för upptagen i höst för att avsluta det som resan gick ut på: Min c-uppsats. Har dock allt jag behöver och väntar nu bara på paket innehållandes alla böcker jag behöver för att kunna skriva färdigt den.

Så nu väntar en iskall vår som jag får värma med minnen från en underbar höst i ett förtrollat land. Några filtar, te och varma kläder hjälper lite på traven :)

Resan till Indien har varit bland det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag kommer nog alltid att längta tillbaka till de människor man mött och tycker om. Men jag är glad att bo i Sverige och trots kylan tycker jag att det är bland det vackraste som finns med snötäckt skog och frostiga träd. Jag föredrar svensk sjukvård och svensk trafik. Men jag kommer sakna värmen och oljudet i Indien. Sverige är väldigt tyst och välorganiserat mot det larmande kaoset i Varanasi. Det är svårt för öronen att vänja sig vid, men jag tycker om det.

Tack alla ni som lämnat kommentarer och påmint mig om livet hemma. Här. I Sverige.

Vill ni veta hur jag hade det under mina sista veckor i Indien? Bläddra neråt :)