Vi försökte oss i alla fall på att förstå hur kriget började och varför och fick väl till slut någon form av översiktlig bild. Eftersom vi även besökt Coconut Prison på Phu Quoch så kan man väl säga att vi fått en överdos av tortyrmetoder och krigets efterverkningar. Mer än så behöver man kanske inte ta upp här.
På eftermiddagen hade vi bokat en halvdagstur till Cu Chi tunnlarna norr om staden. Cu Chi tunnlarna användes av södra Vietnams gerillarörelse (som bestod av bönder som var trötta på den sydvietnamesiska (och USA-stödda diktatorn). För att bekämpa amerikanerna utan att dö på kuppen så grävde de tunnlar under jorden där de kunde gömma sig och förflytta sig, planera attacker, laga mat och helt enkelt leva. Ingångarna doldes med gräs och lera och var ofantligt små.
Jag har svårt att förstå hur de klarade det. Totalt mörker, begränsat med luft och inget utrymme att stå på, men så levde de alltså under flera år och gav amerikanerna bryderier. Jag tänker mig att de måste ha varit som spöken i amerikanernas ögon men att de kanske också kände sig som spöken mest verksamma under nätterna.
Många av tunnlarna har rasat ihop idag men en del har bevarats och förstärkts för turismens skull. Ett fåtal tunnlar har även anpassats för turister och man behöver inte krypa på alla fyra för att ta sig fram.
Trots all propaganda så lämnade det hela ett stort intryck. Vi fick se hur de byggt fällor som amerikanerna skulle skada sig i istället för att hitta tunnelöppningarna, hur de byggde sina vapen för hand och hur amerikanerna bombat området. En historielektion IRL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar